Archive for november, 2014

Livet och kärnfamiljen

2014/11/27

Livet
Livet är det tillstånd vi befinner oss i just nu. Den som påstår något annat , antigen ljuger eller är oförmögen att ha några åsikter.
Vi som lever befinner oss i en process, där vi ständigt strävar framåt, eller att få det bättre inbillar vi oss.
För att nå denna högsta grad av välbefinnande så fordras en viss frihet så att vi kan förverkliga oss själva.
Under hela mänsklighetens historia har vi levat nära inpå varandra i släkten och i generationsboende. Vi har bott familjevis och i storhushåll. Något annat skulle ha varit otänkbart, människan skulle helt enkelt inte ha överlevt.
I dagens samhälle gäller inte detta förhållande längre. Det går alldeles utmärkt att både leva och överleva i enmanshushåll.
Faktum är att det finns 1,5 miljoner ensam hushåll i Sverige i dag, vilket motsvarar 38 % av alla hushåll. De ensamboende utgör ändock bara 16 % av befolkningen.
Trots detta så är Sverige det land i världen som har flest ensamhushåll, och trenden i hela västvärlden pekar mot att denna utveckling fortsätter.
En faktor som driver på denna utveckling är urbaniseringen. Unga människor flyttar från landsbygden till storstäderna. Orsakerna uppges vara storstadens mer utvecklade nöjesliv och möjligheter att träffa fler människor som kan berika den egna friheten, och att kunna välja själv hur man vill leva och vad man vill göra. Uppgifterna baseras på intervjuer med singlar som flyttat eller tänker flytta till storstaden.
Möjligheterna till en bättre karriär i storstaden lockar säkert många.
Att hela familjer flyttar har nästan uteslutande med utbildning och arbete att göra, men dessa familjer hamnar oftast i kranskommunerna, på grund av bostadssituationen.
Unga kvinnor är något överrepresenterade när det gäller ensamhushåll, i åldersgruppen +70 år är kvinnorna klart överrepresenterade.
Att vi numera har möjlighet att välja vilket liv vi vill leva, är i och för sig inte något fel. Men om man samtidigt betänker att unga människor vill utbilda sig, skaffa jobb och göra karriär innan det blir dags att bilda familj, då kanske man är en bit över 40 år och har anpassat sig till singellivet.
Förutsättningarna för att få sitt första barn när man uppnått den åldern är inte alltid så självklart.
I hela västvärlden föds i dag för få barn för att samhället skall kunna bestå över tid.
Situationen i många Norrlandskommuner skulle i dag ha varit ännu dystrare, om det inte hade varit för alla flyktingar som flyttat in.
Ett samhälle kan inte överleva om unga människor i stor utsträckning flyttar ifrån orten.
Statsmakterna vill inte se problemet, utan hänvisar i stället till olika samgåenden där man skall slå ihop olika kommuner och kunna dela på varandras bekymmer.
Ungefär som att slå ihop Lidingö med Norrtälja, för att lättare kunna lösa varandras bostadsproblem.
Ensamhushållen har kommit för att stanna. Men hur löser samhället följdproblemen?
Karl-Erik

Annonser

Luffare och tiggare

2014/11/20

Luffare och tiggare
I alla tider har det funnits vagabonder eller luffare i Sverige.
Från mitten av 1800 talet ökade antalet luffare som en följd av en stigande folkökning. Folkmängden fördubblades från 1700 till 1800 talets mitt. Antalet obesuttna , de som inte ägde någonting fyrdubblades under samma period.
Luffaryrket blev då ett försörjningsalternativ för en brokig skara människor som inte passade in i den nya tiden. Fysiskt eller psykiskt handikappade var en inte helt oväsentlig del av dem.
När industrialiseringen började på 1800 talet så försvann även en del gamla hantverksyrken, som garvare, tunnbindare och sadelmakare mm.
Luffarna hade nog varit ännu fler, om inte utvandringen till USA tagit fart under denna tidsepok.
Nu var det förstås inte bara luffare som färdades efter vägarna. Gårdfarihandlare, gesäller, hantverkare och andra säsongsarbetare färdades också efter vägarna.
Tänk om vi inte hade haft bilismen i dag, vilken ofantlig människomassa som skulle ha vällt fram efter vägarna.
Vid arbetslösheten på 1920 och 1930- talet ökade antalet luffare. Många yngre personer, uteslutande män, sökte sig ut på vägarna i förhoppning att finna ett arbete någon annanstans.
Under denna tid (20 och 30- talet) gjordes även försök från luffarnas sida att organisera sig, för att kunna bli en etablerad grupp i samhället. Myndigheterna var måttligt intresserade av detta.
1885 års lösdriverilag stadgade att den som ertappades med att stryka omkring efter vägarna utan medel att försörja sig och inte sökte arbete, kunde straffas med tvångsarbete. Detta kunde då bestå av att hugga gatsten t.ex. Redan då hade storstäderna lärt sig hur man kunde skaffa gratis arbetskraft.
1921 anhöll en detektivkonstapel i Lund en ung man för lösdriveri. Den unge mannen hette Harry Edmund Martinsson och han erkände att han den 10 och 11 juni hade gått runt i staden och tiggt pengar och mat.
Vilket straff han fick förtäljer inte historien, men poliskonstapeln anade inte att den person han anhållit, senare i livet skulle bli invald i Svenska Akademin samt hedersdoktor vid Lunds universitet och nobelpristagare.
Den som vill läsa mer om Harry Martinsson kan börja med hans bok ”Vägen till klockriket”
Lösdriverilagen avskaffades 1965 och ersattes av socialtjänstlagen. Den hade då för länge sedan tjänat ut, och det anstod inte ett modernt samhälle att behandla sin befolkning på detta sätt. Numera har vi Fas 3, och andra sofistikerade arbetsmarknadsåtgärder.
Dagens tiggare kommer företrädesvis från sydöstra Europa, där samhällsstrukturen föll samman när Sovjetunionen upplöstes.
I Rumänien avrättades den kommunistiske diktatorn Nicolae Ceausescu 1989. Han blev med åren allt mer paranoid med ett fullständigt verklighetsfrämmande storhetsvansinne, där han lät viktiga samhällsfunktioner falla samman. Massavrättningar verkställdes mot de som protesterade mot den tilltagande bristen på mat och bostäder.
1966 införde han förbud mot aborter och förbud att skilja sig. Syftet var att öka födelsetalen, vad det nu skulle vara bra för, när människorna ändå tvingas till att försörja sig som tiggare.
Det enda som finns kvar i dag är maktapparaten , säkerhetspolisen och en tilltagande korruption.
EU protesterar mot att den korrupta regimen inte vidtar åtgärder mot folkets levnadsvillkor, och hotar med uteblivna bidrag till landet.
Spotta inte på de rumänska tiggarna i Sverige. Åk ner till Rumänien och spotta på deras ledare i stället.
Karl -Erik

Samhällets rättshaveri

2014/11/12

Samhällets rättshaveri
Varför lever jurister och makthavare i en egen värld, varför kan inte rättsväsendet förklara sina ställningstaganden?
Sörfjärdenskandalen har pågått sedan 2008.
Först gjordes en inventering av avloppsbrunnar, där ett hundratal av dem fick anmärkningar. Sedan skrev Miljökontoret (MK) ett utlåtande där man tillstyrkte att ett kommunalt va i Sörfjärden var ett bra beslut, därför att kommunen tänkte exploatera området med 200 nya fastigheter. Dessutom skulle samtliga fritidshus byggas om till året runt boende.
Olerstäktens samfällghetsförening med 81 fastigheter och eget va system för året runt bruk, fick godkänt av MK, utan anmärkning.
För att kunna finansiera ett va område i Sörfjärden måste Olerstäkten ingå för finansieringens skull.
Efter att verksamhetsområdet bildats gjordes en konsultutredning som visade på två saker.
Det skulle bli oerhört dyrbart för både kommunen och enskilda fastighetsägare. Dessutom fanns det inga förutsättningar för ett konventionellt avloppsreningsverk att kunna fungera på grund av ojämn belastning.
Verksamhetsområdet upplöstes och bedömdes som ett orealistiskt alternativ.
En förmodad anonym anmälare överklagade kommunens beslut till Länsstyrelsen, som därefter ålade kommunen att åter bilda ett verksamhetsområde. Detta utan att ta reda på några som helst fakta i ärendet.
Länsstyrelsens motivering för bildande av verksamhetsområde var följande.
”Området omfattas av begreppet ett större sammanhang”
Begreppet, ”ett större sammanhang” utgör inget skäl för att bygga en allmän va anläggning. (se prop.2005/06:78)
Det finns en betydande del undermåliga enskilda avloppsanläggningar i området.
Närmare bestämt 91 av 287 fastigheter bedöms som undermåliga. Kan detta betraktas som en betydande del? Ett vanligt fel för att få avloppet klassat som undermåligt, var om fastighetsägaren inte var närvarande vid kontrolltillfället. Enligt J. Qviström, förlaga till vattentjänstlagen, så är det inte det faktiska antalet dåliga avlopp som är avgörande, utan befarade framtida olägenheter.
Det finns en bevisad påverkan av avloppsvatten i grundvattnet.
Detta påstående är en grov lögn och länsstyrelsen har heller inte kunnat verifiera sitt påstående. Sanningen är i stället att om man tar prover i gamla grävda brunnar så kan man räkna med inläckage av både det ena och andra. Däremot påvisades inga E- kolibakterier.
Kommunen har tidigare ansett att det funnits ett behov av en allmän anläggning i Sörfjärden och är även nu beredda att anlägga en sådan.
Vad är detta för nonsensprat? Det står klart och tydligt i vattentjänstlagen att kommunen är skyldig att ta ansvar om behov finns. Eller har länsstyrelsen gjort någon egen bedömning eller behovsanalys?
Vid överklagandet till statens Va- nämnd, gick nämnden på länsstyrelsens bristfälliga dokumentation, vilket för tankarna till att den ena juristen inte törs ifrågasätta en kollega.
Rykten gör även gällande att relevanta fakta och viktig dokumentation ej kom fram till domstolarna.
Beklagansvärt att högt utbildade tjänstemän med juridiska examen nedlåter sig till dylik svågerpolitik.
Rättsstatens haveri ligger nära till hands när det börjar dagtingas med rättvisan.
Hur var det i fallet Sture Bergwall? Var det sakfrågan som hanterades fel, eller var det lagarnas tillämning man var oense om?
Finns det fler ”affärer” som väntar på att komma upp till ytan?
Synd på Sörfjärden att det inte görs någon utredning över vilka miljöproblem som finns.
Karl-Erik

Långsiktigt hållbart

2014/11/06

Långsiktigt hållbart
I dagligt tal säger man att det skall hålla länge. Allt man köper vill man att det skall hålla länge, men varför?
Köper jag en ny kostym med baktanken att den skall vara hållbar, så är den också lite dyrare. Egentligen så har jag gjort en dum affär.
Efter några år så är kostymen omodern, trots att den är använd endast några få gånger. Såvida jag inte använder kostym till vardags.
För några år sedan köpte jag nya stövlar av bästa kvalitet. – Det där är bra stövlar sa min äldste son, jag har ett par likadana, de håller säkert i minst trettio år.
Aj, aj, aj sade jag, det hade räckt om de hållit i tjugofem år. Sannolikt behöver jag inga arbetsstövlar när jag fyllt nittio år.
En kvinna i min bekantskapskrets i 90 års åldern skröt över att hon köpt ett par nya skor. – De här skorna är så rejäla, att de kommer jag att kunna ha i minst tio år. Skorna överlevde kvinnan, och hennes anhöriga var tvungna att kasta skorna – synd på så rejäla skor.
När det gäller större saker som bekostas av allmänna medel kan situationen vara en annan, men även där kan det inträffa bakslag.
Ett nytt järnvägsspår byggdes från Gnarp till sågen i Tjärnvik. Efter endast ett par år lade ägarna ner sågen, men spåret består, till vilken nytta?
En ny motorväg , förbifart Stockholm, som blir två mil lång skall byggas. Kostnad, 23 miljarder. Den kommer säkerligen att bestå under lång tid.
Samma vägsträcka som byggs i glesbygden kostar endast en tiondel, om den nu överhuvudtaget byggs. Pengar har en sagolik förmåga att fastna i Stockholmsområdet.
Många svenska kommuner, i synnerhet i glesbygden brottas med stora ekonomiska problem. Utflyttning och försämrat skatteunderlag är ofta huvudorsaken.
Besparingar och nedläggningar blir vanligare än investeringar. Trots att enskilda politiker försöker att gripa efter de halmstrån som finns.
När affärer, skolor och offentlig verksamhet försvinner är det knappast läge för kommunala investeringar som om verkligheten inte existerade.
Kan det vara långsiktigt hållbart att göra nyinvesteringar i vatten och avloppsreningsverk, när det saknas pengar att underhålla det som redan finns?
Vattentjänstlagen sägs vara entydig ”om behov finns, skall kommunen snarast se till …att ta ansvar”. Men om ingen har kunnat bevisa att behovet finns, vad händer då? Man bygger i ren spekulation och kallar investeringen för framtidsplaner.
Dylika spekulationer brukar ofta misslyckas. När kostnaderna drar iväg, drar människor iväg åt ett annat håll.
Till slut står kommunen ensam med sin stora investering, med en tommare börs och människor som funnit billigare och bättre alternativ
Nordanstig är inte precis något Stockholms skärgård, utan här gäller helt andra förutsättningar.
Reningsverket blir säkert långsiktigt hållbart, man kan väl alltid mata avloppen med vatten från Gnarpsån.
Karl-Erik