Archive for juli, 2014

Västansjövallen anno 1875

2014/07/10

Västansjövallen anno 1875
Västansjövallen som ligger i gränstrakterna mot Medelpad, är en av Gnarps sockens största och mest bevarade fäbodvallar.
Den har kända anor från 1500- talet, men var då belägen längre norrut mot Torringssjön. På 1600- talet flyttades vallen till sitt nuvarande läge, efter en del gränstvister vid Medelpadsgränsen.
Vid laga skifte 1842 bytte Grängsjöbönderna bort vallen till Bybönderna, i gengäld fick Grängsjö Rökullsvallen.
Befolkningens läs och skrivkunskaper var väl lite si sådär vid denna tid och följaktligen finns ganska lite nertecknat.
Vid reparation av en fäbodstuga för ett antal år sedan så fann man en del pappbitar med blyertsanteckningar på.
Det var Erik Eriksson Byn, född 1861 som hade skrivit ner minnesanteckningar från 1875, när han vistades på vallen.
Minnesanteckningar.
Det var en försommarmorgon några dagar efter midsommar. Bybornas vall Västansjövallen låg i sin fagraste grönska , vackert belägen strax under den 325 meter höga Västansjökullen.
Vallen har varit olik andra bovallar i socknen på så sätt att allt var inom ett hägnat område. Även de små jordbitar (täkter) som hörde till varje stuglott var hägnat av en bastant fastbandhage som gick runt hela vallen.
Mitt igenom vallen gick en lång fägata och efter yttersidorna låg ”fäjsen” (små ladugårdar med kobås), medan de små stugorna låg längre in, allt både ändamålsenligt och idylliskt.
Rakt igenom vallen rinner också den lilla bäck som förser både människor och djur med det nödvändiga vattnet.
Året som här är nämnt fanns det 11 st. stugor på vallen så det var liv och rörelse.
Det var som sagt morgon, bojäntorna hade med sång och lockrop släppt ut sina kor, följt dem en bit på väg till betena och koskällorna som spelat hördes nu mer och mer avlägset.
Det var nu en hel del andra sysslor som nu också skulle uträttas men hann man undan med detta kunde det bli tid för en gemensam rast och pratstund mitt på dagen.
Det hade ju nyss varit midsommar och det var en del minnen att tala om.
På midsommarafton hade varit mycket besök på vallen, bland andra hade spelmän ifrån Torringen varit där, de så kallade Torringsbröderna. /Svedin/ och de var mycket uppskattade för sin fiolmusik. Då var det lek och stoj och alla deltog i nöjena.
År 1875 var ett minnesrikt år, det är väl delvis därför som dessa minnesanteckningar kommit till.
Olhanspojkarna ifrån Byn hade beslutat att de skulle byggga en egen bostuga på vallen. De hade förut delat stuga med grannhemmanet Innes i Byn som var en gammal sämjedelning med Olhans. Nu ville de ha en egen stuga och därför var de nu på vallen för att timra stugan.
Det var bröderna Hasse, Ante och Erske /Hans, Anders och Erik/. Den unge Erik var bara 14 år då, de andra bröderna var äldre.
Det var dessutom särskilt minnesvärt för Erik ty han hade fått förtroende att för första gången vara vaktare för de 50: tal getter som fanns på vallen.
Han har nämnt att den första dagen han var ute med sina getter och han tyckte sig gjort nog så gick han hem till vallen, men då fick han bannor av bojäntorna för han kom hem för tidigt.
Detta var han inte glad åt så nästa dag stannade han så länge så dom fick gå och leta efter honom.
Det blev nog så småningom enighet med getvaktaren och hans arbetsdag.
Det påbörjade stugbygget fortskred men höll på att spolieras då Anders drabbades av en förkylning som blev så illa att lunginflammation tillstötte och de måste kalla på hjälp av sjuksyster, som då hette Brita Olsson.
Sjukdomen kunde emellertid hävas och på hösten stog också stugan färdigtimrad.
Eriksson har antecknat att det var 100 kor på vallen det året. Getterna som han hade uppsikt över var omkring 50, men tidigare hade varit många flera, ända upp emot 150 stycken.
Han har ej nämnt om han fick någon lön, eller huru mycket, däremot har han skrivit att han fick äta färsk ost och messmör så mycket han ville och särskilt uppskattade han mjölk som han fick äta ur trätråg.
Det var nog bra kost för 14 åringen.
Av det övriga som gått att tolka är också namnen på de bojäntor som var på vallen år 1875.
Bojänterna på Västansjövallen år 1875
Göle Norrby /Tysk Göle/ Mor till Tysk Petter. Två döttrar for till USA. Inga efterlevande här.
Brita-Kajsa Persson Karl Pers i Bostabodarna
Sigrid Eriksson ”Hopp” Sigrid
Kerstin Andersson Från Krukens i Byn
Kerstin Åkerström Gift Petter Jonsson, Åsvallen, Grängsjö
Margit Norrby Västra Norrbys i Byn
Kajsa Belin Belins i Byn
Stina Norell Smens-Stina Jonsson i Bymogarna
Karin Eriksson Bydells i Byn
Kersti Nordlund Bergströms Kristina
Margreta Eriksson Silén, Svedbro
Brita Olsson

Ovanstående text har jag återgivit i original, från de minnesanteckningar som någon har översatt och tolkat från de pappbitar som Erik Eriksson skrev år 1875.
Karl-Erik

Annonser

Maktövergrepp

2014/07/06

Maktövergrepp
Sörfjärdenskandalen fortsätter. Tidigare lögner och maktövergrepp måste skylas över.
Konsultföretaget SWEKO kommer att presentera tre olika avloppslösningar som går vidare till miljöprövning.
Det ursprungliga alternativet med ett nytt avloppsreningsverk söder om Lortvarpet, med recipient i badviken har tills vidare skrinlagts, men kommer ändå att presenteras som referens till de övriga två.
Dessa är då dels att avloppsvattnet leds upp till Gnarp, där det finns ledig kapacitet. Fördelen med detta är att samtliga fastigheter mellan Sörfjärden och Gnarp kan anslutas efter vägen. En annan tänkbar fördel är att Gnarpsverket ligger i den tågkorridor där den framtida tågsträckningen går fram.
Trafikverket kan i så fall finansiera ett nytt reningsverk i Gnarp.
Tredje alternativet blir en infiltrationsanläggning någonstans på lämpligt ställe. Kontakter med olika markägare har tagits, för provpumpning för att utreda markbeskaffenheten. Alternativet med slamlaguner bedöms som mindre lämpligt.
Inom ramen för sitt uppdrag kan det konstateras att konsulten gör ett noggrant och seriöst arbete.
En infiltrationsanläggning har störst möjlighet att fungera i området med tanke på den ojämna belastningen och att det dessutom bor mycket få människor i Sörfjärden vintertid, drygt 30 st.
Sedan kan man fundera över vad länsstyrelsen sysslar med. Normalt skall ett nollalternativ presenteras enligt miljöbalken. Detta har till uppgift att jämföra med vad som händer om man inte gör några åtgärder alls. Om samtliga enskilda anläggningar i Sörfjärden uppgraderas till godkänd nivå. Vilken belastning på miljön kan då noteras?
Enligt länsstyrelsen behöver det inte redovisas något nollalternativ.
Min fundering blir då om man överhuvudtaget uppnår någon miljövinst, eftersom det inte finns något jämförelsealternativ? Detta kommer vi aldrig att få reda på.
Tänk om miljön blir sämre, till en kostnad av ca 60 miljoner?
Misstankar finns att länsstyrelsen är medveten om detta, och därför till varje pris vill undvika att sanningen uppdagas.
När länsstyrelsen ålade kommunen att bilda verksamhetsområde, hade det varit bättre om man ålagt kommunen att utreda behovet av ett kommunalt va. Något sådant behov har aldrig utretts på seriösa grunder. Kommunen har bedömt att det finns behov, men några fakta som styrker detta har aldrig presenterats.
Kostnaderna för den enskilda fastighetsägaren blir dels en anslutningsavgift på 150 000 kr och sedan en brukningsavgift på ca 8000 till 9000 kr per år. Fastighetsägare som har steniga tomter kan räkna med betydande merkostnader i grävning och sprängning.
En ännu större förlorare är kommunen som kanske endast kommer att få igen delar av de satsade pengarna.
Nordanstigs kommun har femte dyraste va- taxan i Sverige. Hur mycket mer är man beredd att höja avgiften med?
Redan nu finns miltals med avloppsledningar, och reningsverk som är i behov av renovering. Hur tänker man lösa detta problem?
Det luktar så mycket mygel, lögner och insideraffärer över hela Sörfjärdenskandalen att det är förvånande att inte allmän åklagare har synat ärendet.
Karl-Erik