Archive for mars, 2010

Äntligen

2010/03/28

Sommartiden har börjat. En uppfriskande morgonpromenad med hunden. Orakade postlådor står på rad. Nattens regn har gjort att istapparna hänger som långskägg ner från lådorna.

Men fy vad halt, en tjock isskorpa på vägen omöjliggör promenader utan broddar. Den enda levande människan jag ser är Benny som är ute och sandar med traktorn.

Huvudet behöver rensas från gårdagens tankar.

Vissa människor är nöjda om de får lördagsgodis, även om världen går under på söndag. Själv tillhör jag den skara som även vill ha mitt godis i framtiden.

Hur är det ställt med moralen och etiken bland våra stora företag? Kan de köpas till vad som helst för pengar?

Naturligtvis inte. De vill ju även ha jobb i framtiden.

Saken är mer komplicerad än så. Företagen blir mer och mer involverade i varandra. ”Om du gör det här för mig, så kan jag ge dig hur mycket jobb som helst i framtiden”. Allt går att köpas för pengar, bara priset är det rätta.

Varje dag kan man läsa om korruption och misstänkta mutskandaler, vilket undergräver medborgarnas respekt för rättvisan.

Finns det någonting vi kan lita på, var och en är sig själv närmast? För att överleva måste man trampa ner sina medmänniskor.

Det kanske ligger någonting i uttrycket ”den enda sanna glädjen är skadeglädjen”.

KEN

Annonser

Livets bonus

2010/03/25

I tisdags hade jag förmånen att få delta på skolans friluftsdag och åka skidor med barnbarnen i Hassela.

Solen sken, vindstilla, och någon enstaka kallgrad. Vi provade alla nedfarter och åkte nonstop hela dagen, med korta uppehåll för fika och matpaus.

Ibland kändes det som att vi var ensamma i backen, med obefintliga liftköer. Längs stugväggarna och på uteplatserna var det desto fler ungdomar samlade. Behovet av vila blir kanske större längre upp i tonåren.

Det är en glädje att få följa sina barn och barnbarn, samt kunna vara fysiskt och psykiskt närvarande i deras utveckling.

Jag tänker osökt på TV-serien Andra avenyn, där den stackars pappan försöker skaffa sig ett eget liv, men hans ”vuxna dotter” har tagit som sin livsuppgift att vara så jävlig som möjligt med sina medmänniskor.

Vilken mardröm för fadern.

 

KEN

Lär av historien

2010/03/16

Statens Järnvägar bildades 1854.

Anledningen var att man insåg att det inte gick att ha en massa olika bolag som skötte tågtrafiken på varsina olika tågbanor runt om i Sverige.

På 1930-talet var järnvägen färdigutbygd, den ser ungefär likadan ut i dag.

For ett 20-tal år sedan gick man tillbaka till systemet att olika aktörer skötte varsin del. Olika bolag sköter tågtrafiken, banverket har banorna, verkstäder, lokstallar och övrig materiel sköts av olika bolag.

Allt som inte är lönsamt säljs ut, det behövs ju inte, just då. Personal sägs upp.

När vintern dyker upp, vet man inte riktigt om det är lokföraren eller konduktören som skall skotta bort snön, och reparera och tina upp igenisade vagnar.

Ansvariga ministrar tillkallar militär för att sköta snöröjningen, men utsåld material kan knappast köpas tillbaka.

På Roslagsbanan var man ännu fiffigare, man hittade en spårmaskin från 1909, sedan var man in på spårvägsmuseét och lånade ett ellok från 1935 som dammades av för att kunna ploga spåren.

Detta händer 2010 i dagens Sverige. Vem har ansvaret? Är det vintern kanske?

Undrar om vintern tar sitt ansvar nästa år.

KEN

Tågtrafiken

2010/03/05

Finns det någon som inte har upptäckt att vi fått mycket snö och kyla i vinter?

För SJ och banverket kom det som en överraskning. De plogtåg som köptes in på 50-talet fick stå och rosta sönder istället för att underhållas.

När banverket och SJ gick skilda vägar, blev banverket ensam om att sköta och underhålla banorna. Med en slimmad organisation fanns inget utrymme för snöröjning, man hade helt enkelt för lite personal.

Vårt järnvägsnät härstammar i princip från slutet av 1800-talet. Samhällen har förändrats men inte järnvägsnätet.

I andra länder investeras i underhåll och utbyggnad av järnvägsnät, i Sverige försöker man spara sig fram trots att järnvägstrafiken har ökat ca 50% de senaste åren.

När vintern slår till blir det naturligtvis problem. I ett vanligt företag har man en krisberedskap och ett förutseende över vad som kan inträffa och därigenom en beredskap över hur man skall handla.

Vid köldgrader brukar tågen bli nedisade och behöver därför snabbt komma in på verkstad och bli avisade och servade.

Men vadå? En stor del av verkstäder och lokstallar har sålts för att få in pengar, de behövs ju inte när vi har varma vintrar.

Det dröjer säkert till långt in på sommaren innan alla fastfrusna tåg har tinat loss och allt gods har kommit fram till mottagaren mer eller mindre förstört.

Skall vi fortsätta att ha järnvägstrafik i Sverige måste nog ett nytänkande komma till.

Vi kan t.ex. göra som i Stockholm. När det finns för lite bankapacitet för att den spårbundna trafiken skall kunna expandera ytterligare, då bygger man en ny förbifartsled för biltrafiken till en astronomisk kostnad på flera tiotals miljarder.

KEN